En kombinationsbehandling med T4 (Levaxin) och T3 (Liothyronin) verkar ha större effekt på metabolismen än behandling med enbart T4. Detta visar studien "Peripheral markers of thyroid function: the effect of T4 monotherapy vs T4/T3 combination therapy in hypothyroid subjects in a randomized crossover study", publicerad i Endocrine Connections i februari 2013.

Behandling där patienterna får tillägg av 20 mcg T3 till sin T4-medicinering (samtidigt som T4-dosen minskas) är överlägsen den med enbart T4-behandling då det gäller QOL (dvs livskvalitet; Quality of Life), depression och ångest, samt om patienterna själva får välja. Det visar den danska studien "Effect of combination therapy with thyroxine (T4) and 3,5,3-triiodothyronine (T3) versus T4 monotherapy in patients with hypothyroidism, a double blind, randomized cross-over study" publicerad i European Journal of Endocrinology i september 2009. 

Se också den vetenskapliga artikeln "For Some, L-Thyroxine Repla­ce­ment Might Not Be Enough: A Gene­tic Ratio­nale" i the Jour­nal of Cli­ni­cal Endoc­ri­no­logy and Meta­bo­lism, från mars 2009. En något förenklad förklaring kan man läsa på stopthethyroidmadness.com. Artikeln är en kommentar till studien "Common variation in the DIO2 gene predicts baseline psychological well-being and response to combination thyroxine plus triiodothyronine therapy in hypothyroid patients", vilken slår fast att personer med en medfödd variation/polymorfism på DIO2-genen kanske inte klarar sig enbart på T4-behandling, utan kan behöva tillägg av T3 för att återfå sitt välmående. Läs abstract på PubMed.

Det är också denna studie överläkare och Med dr Helena Filipsson vid Thyroideaenheten, Sahgrenska universitetsjukhuset, refererar till när hon i Läkemedelskommitténs tidning "Substans" (dec-09, sid 6) skriver att "pendeln nu åter svänger åt det positiva hållet" när det gäller tillskott av läkemedel med T3, bland annat vad gäller livskvaliteten för de drabbade. Att det "sannolikt är en mycket liten andel patienter som kan ha hjälp av T3-tillägg", vilket Filipsson skriver, bör ifrågasättas. I studien med de 552 hypotyreospatienterna var det nämligen 16 procent som mådde bättre på T3-tillägg. I den danska studien överst på sidan var siffran 49 procent.

Så här säger Stefan Sjöberg, docent och specialist i internmedicin, till Dinamediciner.se:
- Ungefär var sjunde patient med en underfunktion har den här
problematiken, att de har svårt att konvertera T4 till T3, då får man
rimligen brist på det och alla de symptom som då kan följa.

Denna polymorfism på DIO2-genen kan även vara medfödd hos dem inte lider av hypotyreos, och kanske kan även dessa få symtom på sänkt ämnesomsättning då deras omvandling T4 till T3 inte fungerar tillfredsställande (och de lider då av en hypometabolism som inte går att avläsa i blodprovet).

Ytterligare en ny intressant och vetenskaplig artikel i ämnet: "Do we need still more trials on T4 and T3 combination therapy in hypothyroidism?" i European Journal of Endocrinology.

Kika också på resultatet av studierna "Effects of thyroxine as compared with thyroxine plus triiodothyronine in patients with hypothyroidism" som publicerades i New England Journal of Medicine 1999. (En förenklad sammanfattning finner du här.) Samt på "Combined therapy with levothyroxine and liothyronine in two ratios, compared with levothyroxine monotherapy in primary hypothyroidism: a double-blind, randomized, controlled clinical trial", publicerad i The Journal of Endocrinology and Metabolism 2005. (En förenklad sammanfattning av denna samt liknande forskning finner du här.)

Observera att ovanstående enbart är ett urval och att det finns ett flertal liknande studier som tyder på att ett tillskott av T3, så som Liothyronin, gör gott för många drabbade, och kombinationsbehandling är därför något som en hel del av patienterna föredrar att fortsätta med när de väl fått prova (dock ej alla, men i studierna är det inte heller alltid dem som inte uppnår symtomlindring på enbart T4, så som Levaxin, som väljs ut för att prova T3. Givetvis är det dem som inte blir av med sina symtom på enbart Levaxinbehandling, som ska få möjligheten att prova tillskott av T3). Framför allt är det förbättrade kognitiva förmågor (så som minne, koncentration, tankeverksamhet) samt viktminskning som anges som fördelar.

Man ska vara vaksam på att man i de allra flesta jämförande studier (förutom den danska studien överst på sidan) ersätter 50 mkg T4 med 10 mkg T3, vilket allt som oftast får patienternas TSH att höjas medan de som går på T4 ofta har ett lägre TSH. Det är troligt att om patienterna istället för 10 mkg fått 20 mkg T3 (så som i den danska studien), så hade inte deras TSH höjts så mycket och ännu fler hade ingått i gruppen som väljer kombinationsbehandling framför enkom T4.

Det finns också studier som inte visar någon skillnad i behandlingseffekt (troligtvis för att patienterna blir underbehandlade då deras dos är för låg och TSH höjs) och det är ofta dessa studier de allra flesta läkare väljer att behandla efter. Kanske för att de är rädda för att patienterna inte ska kunna hantera intaget av T3, då det är mycket aktivt och alltför stora doser kan hos känsliga påverka hjärtat. Nu är det dock en relativt liten dos patienten ska tillsätta; fyra delar Levaxin och en del Liothyronin brukar fungera bra.

Senast uppdaterad 2014-03-02